Sören min vän

Sören är min tuffe vän som en gång i veckan försöker få mig att hitta några som helst muskler i min stackars kropp...Utgångsläget är ju verkligen det bästa. Jag som i stort sett aldrig tränat i mitt liv kommer ju garanterat att se resultat. Efter bara några veckor kan jag nästan göra några riktiga push ups och jag är totalt sett starkare. Eftersom jag går till Sören kan jag ju inte göra honom besviken genom att säga att jag inte har tränat mellan PT-passen så jag försöker springa en gångi veckan och styrketräna en gång i veckan. Min ambition är att springa tre gånger i veckan och styrketräna en gång i veckan men nu måste jag fokusera på styrketräningen. Tänk att jag, som alltid har varit så skraj för att gå till gymmet helt plötsligt vet hur man gör!? Nu blir det semester i två veckor, ska försöka springa varje dag när vi är borta men får se hur det går med det. I morse sprang jag 4 km på 28 minuter. Jobbigt, men jag gjorde det! Är ju inte i närheten av min syrra som tränar för att springa 5 km på 25 min och 1 mil på 50. 1 mil i min värld känns väldigt långt borta men hoppas efter denna sommar att kunna springa 5!

fat camp

Vi är några på jobbet som startat en fat camp. Ingen är tjock, ingen är fet, bara en liten spark i baken på oss, en spark i baken med roligt namn ; ) Första veckan gick sperbra, andra veckan dålit (men det berodde på att jag njöööt av härlig mat i Berlin).Den här veckan har förvånande nog gått bra trots ingen träning och dålig koll på mat. Väger nu mindre än vad jag gjorde när jag blev gravid. Känns otroligt skönt. Ibland behöver man som sagt en liten spark i baken...Mer spark i baken blir det på torsdag då jag sätter igång med Sören. Sören är min nya vän. Jag kommer förmodligen hata honom varje fredag. Torsdagar tar Sören en timme av mitt liv och försöker shapa upp mig. Sören är min PT. Have mercy...

Det är inte alltid så lätt...

...att få saker och ting att gå ihop. Vi har ännu inte hittat de bsta rutinerna hemma. Vem gör vad när och vem har ansvar för vad. Dessutom otroligt mycket som ska styras upp på jobbet samtidigt. Inte lätt som sagt...

Tröttma

Gick upp halv fem i må¨ndags morse för att åka till vårt kontor i Berlin. Tiiiidigt är väl det minsta man kan säga. Tur att man är småbarnsmorsa så att man är van att vakna på okristilga tider säger jag bara...

När vi kom till Berlin checkade vi in på hotellet och jag sminkade mig. På med allt som fanns, concealer, puder, kajal, ögonbrynsfärg och mascare. Under dagen tittade jag mig i spegeln på toaletten och tänkte att ojoj vad trött jag såg ut trots smink. På väg hem, när jag skulle piffa lite i taxion på väg till middag gick sanningen upp för mig. Jag bara TRODDE att jag hade tagit på mascara. Det enda jag egentligen hade behövt ta på för att se pigg ut hade jag glömt. Är väl ett tydligt tecken på exakt hur trött jag var...

Vårt hem - en veritabel sjukstuga

Vårt hem har blivit en veritabel sjukstuga. Är inte Zeke sjuk så är Robin sjuk. Jag har tack och lov klarat mig (tvitvitaiträ). Jag har börjat försöka träna två gånger i veckan men det tar ju tid. Och det känns som att tid inte riktigt finns nu med tanke på att Robin jobbar långa dagar både fredag och söndag. Så, lördag kan vi hänga tillsammans...Längtar till sommaren, semester och att hänga med familjen utan att ha en massa måsten. Tror det är vårt problem. Alla har måsten och vi har nog trott att vi skulle kunna lura systemet. Visar sig att det inte riktigt går...

...and my first name...

VABar lite idag på förmiddagen och sedan blir det jobb på eftermiddagen. Spännande vecka det här också med andra ord.

Vab is my middle name...

Jag är faktiskt inte bitter när jag säger detta, snarare förundrad - undrar hur många VAB-dagar det blir nästa vecka?