mammaledig

mammaledig. inget att göra. kollar tv. det där med att jobba känns långt borta. vill att zeke ska vakna men vill också att han ska sova. så att jag hinner göra lite nytta här hemma. eller inte. kanske lite mera kaffe och dåliga repriser på tv? okejrå. kör till.

Besvikelse

Ibland blir jag bara så besviken. Oftast är det när jag i förväg försökt att underlätta för någon, och så visar det sig att det var tvärt om vad den personen ville. Och då blir jag ledsen för jag trodde att den här personen skulle tycka om och uppskatta det jag försökt göra. But nooooo. Då blir jag ledsen på mig själv som missuppfattat situationen och ledsen på den andra som inte uppskattar eller ens förstår att jag ens försökt. Jaja. Man kanske lär sig...

BMK

Kolla genast in Bög, Mamma, Kines! Underbar!

och just det ja

Kanske det viktigaste! Jag är nu totalt betuttad i mitt lilla barn!!! Det tog två månader men nu banne mig är han det bäääääääääästa det lilla knytet och jag kan inte sluta titta på honom!

Blast from the past

Sorry för dålig uppdatering men jag får inte riktigt till bloggandet i mobilen...
Har varit uppe hos mor och far i stort sett hela veckan. Jag och Zeke mös och blev omhändertagna på bästa sätt och vi hann både träffa lite släkt på pappas sida och mammas väninna vilket ju förgyllde veckan lite extra. Men något hände under veckan som fick mig att tappa fattningen totalt...

En av dagarna spatserar jag och mamma genom stan. helt plötsligt får jag se min gamla oboe-lärare som jag inte sett på nästan 20 år. Jag ropar på honom och när vi kramas för att hälsa så börjar jag storgrina och kan inte sluta...En så stor del av min uppväxt var musiken och oboe-spelet och när jag fick sluta på grund av att jag skadade mig, sörjde jag i flera år. Nu måste allt ha kommit tillbaks till mig, i detta ögonblick, då han som lärde mig allt stod framför mig. Jag berättade att oboen just nu bara låg och samlade damm och då sa han "sälj den"...Så nu känns det som jag har fått godkännande från högsta hönset att sälja oboen. Tidigare skulle jag inte ens tänka på det för oboen är ju nästan som en bit av mig, som en arm eller ett ben. Men varför ska den ligga där och gå sönder? Vill jag någon gång i livet börja spela igen kan jag ju alltid köpa en ny? Tanken har inte riktigt landat så jag vet inte vad jag kommer att besluta mig för men bara att ha träffat min lärare känns som ett avslut. Och avslut är alltid sköna åtmoistone när dom behövs...

fimpa svart...

Hmmm, har kommit på att mörka överdelar till bebisar går bort...kräks syns för bra på mörka färger...Å andra sidan borde jag dumpa svarta kläder på mig p g a att katthår syns bättre på svart. Men då har jag inget att ha på mig. Och att gå naken känns sådär.

löjligt och smörigt

Härmed kommer ett löjligt och smörigt inlägg såsom rubriken utlovar.

Min kille åkte ner till Göteborg i morse för att jobba där hela veckan. Jag passar på att åka upp til mor och far under tiden för att se hemstaden igen men också för att få lite hjälp. Innan Robin åkte frågade han om jag tyckte att det skulle bli jobbigt att han var borta men jag sa att inte då, det här kommer att gå så bra, en vecka går så fort, vi ses i helgen.

En knapp dag har gått och jag saknar honom jättemycket. Jag har ju vant mig vid att vi är tre nu. Vår lilla familj. Vi tre tillsammans blir ett komplett team. Men nu är vi bara två och DU SAKNAS OSS ÄLSKLING!! Ja, så mycket för mitt "en vecka är ingenting"-snack...