Nytt liv, nya regler

En vecka har gått sedan lillkillen flyttade in hos oss. En fantastisk vecka på många sätt men den har även inneburit den största förändringen i mitt liv någonsin. Nu går mitt liv ut på att vara servicestation åt det nya livet och Robin är servicestation åt mig. Och så rullar det på. Det oberoenende man tidigare haft är över för nu är någon beroende av mig och det måste gå före allt. Det är inte lätt men vi ska tillsammans lära oss hur vårt nya liv fungerar, dag för dag, minut för minut. Lillplutten han äter, sover, bajsar och då och då är han vaken och hänger här tillsammans med familjen. För nu är det det vi är, en liten familj, och tanken på det gör mig lycklig! Även om allt just nu är kaotiskt och svårgreppbart så är det också väldigt, väldigt fantastiskt!

Min lilla Mon-Chi-Chi och jag!

Nu är han här! Mon-Chi-Chi-mamman har fått en Mon-Chi-Chi-bebis!

Torsdag den 19/11 någon gång runt sju på kvällen började jag känna något i nedre delen av magen. Jag kände igen det som det som kvällen innan fått mig att tro att värkarna startat. Och mycket riktigt, visst var det värkar! Men denna gång klingade de inte av som på onsdagskvällen utan accelererade snabbt till täta och långa värkar. 4 minuter mellan värkarna och med värkar på upp till en och en halv minut ringde jag till SÖS runt elvatiden för att förbereda dem på att vi kanske skulle komma in. Till min förvåning sa hon att värkarna var så pass långa så att om jag ville kunde jag åka in. De hade dock inte plats just då på SÖS. Men jag tyckte inte att det gjorde särskilt ont så jag sa att jag ringer igen. Efter detta så blev värkarna tätare och tätare och vid ett ringde Robin till SÖS igen och nu har de både plats plus att det är dags för mig att åka in.

På den korta tid som vi gör oss i ordning för att åka till förlossningen blir värkarna väldigt täta och den korta bilresan till SÖS hinner jag ha jagvetintehurmånga. Väl på plats är det bara in i ett rum och sätta igång. Jag hinner få både lustgas och epidural av den proffsiga personalen och efter 2 timmar och 10 minuter kommer lillpluten ut med sugklocka. Allt gick så fort och bra att jag är överlycklig efteråt och känner att jag haft världens bästa förlossning. Robin satt bredvid och tog hand om mig på bästa sätt genom att svara på frågor från läkare, peppa och se till att jag tog lustgas nog länge. När epiduralen var satt hann vi till och med mysprata lite mellan värkarna vilket jag verkligen uppskattade! efteråt, till min stora lycka, visade det sig att vi skulle få ett föräldrarum med toa och dusch på rummet. Vilken oerhörd lyx! Bara vi tre tillsammans de första dygnen som ju är ganska tuffa att förstå amningen och få barnet att äta.

Med proffshjälp på SÖS och lite övning här hemma är vi nu på god väg att börja förstå hur den lille fungerar och alldeles snart har vi nog ett litet namn på krabaten också. Och det är ju bra att man får lite hjälp utifrån också. Min kompis Manda i LA har både hittat bild på bebisen och föreslagit namn till barnet på sin blogg. Mycket bra där, man tackar, man tackar! =)

Och nu har då livet med det lilla knytet börjat och vi är en liten familj. Just nu ligger min lilla Mon-Chi-Chi-bebis här bredvid och sover med det svarta håret rakt upp! Pappa har åkt iväg för att köpa lite saker som vi känner att vi behöver nu när vi kommit hem och snart kommer han tillbaks till oss - den lilla familjen! Jag är trött men glad och känner oerhörd lycka!

Snart dags

Det är totalt spännande och går inte att förstå att vi om en vecka har barn...Känner mig lite lätt asocial och är oerhört glad och tacksam att min Mr är hemma så mycket med mig. Vilken oerhörd lyx! Vi har just satt i oss en Napoleonbakelse var. Har förstått att det bara är bra att kaloriladda lite...; )

MIn kille...

...är ett tekniskt under. Det han inte vet tar han reda på. Och jag, som inte är helt oteknisk men ganska ointresserad, hakar liksom bara på. Men det är ju så jäkla skönt när saker bara fixas och funkar. Nu kan vi t ex lyssna på Spotify genom våra nya fantastiska högtalare och manövrera allt genom TVn! Tjoho! Mycket bra. Dessutom är det Spotify Premium och det måste man ju gilla.

För övrigt har Mr Lillkille i magen bestämt sig att han gärna vill vara kvar där ett tag till så vi fortsätter väl att vänta då. R läste igår att om man är fortsföderska, väntar en kille och är äldre är det större risk att man går över tiden. Ja tjena. Alla boxar avtickade där liksom...

snoring beauty

Tydligen har jag börjat snarka så här på sluttampen...Och inte är jag så mycket till beauty heller. Igår var mina ben och fötter uppsvällda till, vad jag tyckte, oigenkännlighet. Min Mr är snäll som vanligt och säger att jag är fin ändå och det gör inget om jag snarkar. Huvudsaken är att jag får min sömn. Tycker dock lite synd om honom ändå som 1) måste se mig så här och 2) måste stå ut med att lyssna på mig på natten och att jag vänder mig fjorton gånger och går på toa tio...

Medans du låg i min mage och vägrade komma ut...

...surfade jag på nätet efter passande kläder till dig.
Varför inte den här tuffa från Mini Rodini?


Eller den här från oii design som skulle matcha din lilla filt av samma tyg perfekt!


Så som du kan se så kommer vi att klä dig so en liten prins och vi lovar att älska dig så mycket som man kan älska någon. KOM NU!!!

(OII,Mini Rodini)

Väntan

Han ligger där inne nu. Vi har gått sju dagar över tiden. Väntan. Idag är han ovanligt stilla så han kanske förbereder sig. Eller, det är ju klart att han gör eftersom det är max en vecka kvar. Men förbereder sig som att han ska komma nununu. Vi hoppas ju slippa vänta så länge som till nästa helg...