Första dagen hemma

Idag är första dagen på mitt nya liv. Sitter i soffan i morgonrock med lap top i knät trots att det är vardag och klockan snart är elva. Har mamma och pappa på besök och idag ska jag dra med dem på museum/muséer. På en vanlig vardag! Så himla skönt. Har stressat färdigt på jobbet nu och det känns oerhört skönt att kunna gå in i det lugna tillstånd som min kropp försökt berätta för mig att jag måste gå in i. Ta det lugnt. Vila mycket. Inte stressa. För att sedan föda barn. Något som för mig fortfarande känns rätt främmande och långt bort trots att det faktiskt kan hända när-som-helst från nu och fem veckor framåt...

Tror att det finns en orsak till att man inte ska veta exakt när barnet kommer. Man tvingar sig själv att lyssna på sin kropp iställt för att ha ett datum för en planerad förlossning som det är när man gör kejsarsnitt. Förstår att det är skönt att veta när dagen d är så att man kan planera efter det. Men jag tror någonstans att vitsen kan vara just att man inte ska planera. En dag i taget. Tills dess att barnet behagar att komma.

Frågade min barnmorska vad som händer om man har flunsa när förlossningen sätter igång. Då sa hon att kroppen brukar vara så smart så att förlossningen inte sätter igång om man är sjuk. Mycket smart och finurligt av kroppen tycker jag!

Så, dags att göra sig i ordning och dra ut på stan!

Hej svejs!
/E