Men vad hände med mig nu då! Jag har varit så himla positivt inställd till allt under graviditeten (förutom svackan vid försäljningen av lägenheten som tog huuuundra år) men nu panikar jag om både det ena och det andra. Just nu har jag betalt räkningarna och då panikar jag över hur det ska gå ekonomiskt för jag har helt enkelt inte någon koll än på vad vår nya lägenhet kommer att kosta per månad. Hade jag bara haft det så skulle det vara lite skönare och jag kunde sätta mig ner med R och planera. Känner att jag behöver ha lite koll, och lite planering, för att kunna slappna av.
Igår panikade jag lite också. Stod uppe på Akademibokhandeln och tänkte köpa mig en tidning eller bok att läsa till en liten avslappnad eftermiddagsfika-med-mig-själv. Då får jag helt plötsligt svårt att andas för att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska köpa, det finns ju så mycket och vill jag ha en tidning eller bok och i sådana fall vilken!!!?? Inser att det förmodligen är stress som ligger kvar i kroppen, har ju bara varit hemma från jobbet en vecka och inför varje års sommarsemesterperiod säger ju all att det brukar ta två veckor för kroppen att varva ner...
R är som vanligt lugnet själv och uppmuntrar mig men jag är tydligen lite dålig på att lyssna. Eller så är han helt enkelt för nära mig själv för att det ska gå in helt och hållet för jag vet ju att han har rätt...
Som tur är ska jag träffa min guru S idag och fika lite så det blir nog bra med det hele...Han har alltid något bra och postivt att säga som man kan lära sig av. Och en gurus ord är ibland enklare att lyssna på och ta till sig än ens pojkvän...
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar