Ibland vill man bara vara sig själv för en stund. Lite svårt då man inte är sig själv. Man är gravid. Och man har en stor mage. Och man är långsam. Och det är inte alltid så kul. Tänk att bara få vara sitt vanliga jag och göra vad man vill hur man vill när man vill. Och jag vet inte om det är stress över vad som ska komma eller något annat men de två senaste nätterna har jag knappt sovit alls. Och det gör mig ju inte direkt mer positiv gentemot den här graviditeten just nu.
Det positiva i det hela, som också gör mig rätt rörd, är de glada tillropen jag får från höger och vänster från folk som uppfattar mina inte-så-positiva kommentarer. Både från bekanta och vänner. R gör så gott han kan han också förståss men det är nog inte så lätt. Vad ska han göra liksom, han som får ta ansvaret själv för att fixa de större grejerna här hemma efter flytten.
Nåväl, hoppas att barnet snart kommer och att jag får vara glad över det lilla livet som jag väntat på i nästan ett helt år nu.
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar